From the road (a bit late)

Så, jag kom inte åt Internet så snabbt som jag trodde. Än det ena, än det andra. Men nu funkar uppkopplingen ÄNTLIGEN (ja, jag är väldigt medveten om mitt beroendeproblem) på Hôtel Campanile i Dijon. Jag skrev ett inlägg som jag trodde skulle publiceras i början av denna galna semester, så det får ni hålla till godo med så länge:

En snabb sammanfattning av resan hittills (skrevs 4 juli):
Danmark kommer jag inte ihåg, sov mest. Det enda jag såg där var broarna över bälten.

Tyskland var jag desto mer vaken för. Det var mestadels väldigt prydligt överallt. Jag är van vid Sassnitz där det påminner mycket om gamla öst med flagnad färg och skräp överallt. Nu var det mer överdos av blomlådor och korsvirkeshus. I Bremen där vi bodde första natten på ett hotell vid namn Blaue Villa promenerade vi en del för att hitta en restaurang. Mina erfarenheter av tyskt cuisine är mest dåliga, men jag försökte ha ett öppet sinne. Och jag har faktiskt reviderat min åsikt en del efter två dagar i landet. Det serveras inte bara äcklig mat. En del är gott. Men problemet är snarare att det finns typ tre olika maträtter att välja på. Alltså, de kan ha 40 grejer på menyn, men (och detta gäller ju självklart främst för de ställen vi besökte, egentligen ska man ju inte generalisera) det är i princip samma sak. Nån fiskrätt, sen schnitzel i olika varianter och biff i olika varianter. That’s it. Har man tur finns det något mer. Schnitzel med lök eller med bearnaise eller kanske med champinjoner? Väldans tråkigt redan efter två dygn.

Nu ska ju det tilläggas att utbudet var begränsat också eftersom vi mest besökte småstäder. Eller mellanstäder kanske jag ska säga. Bremen är ju inte som Staffanstorp direkt.

I alla fall begav vi oss dag två vidare till Monchau. Vi hade bokat hotellet via Internet och hade ingen aning om vad vi väntade oss. Det ligger nära Aachen, så vi trodde att det kanske rörde sig om nån tråkig förort, eftersom vi mest gått på pris när vi bokat. Men Monchau visade sig vara världens sötaste lilla stad mitt i en dal. Massa korsvirkeshus och en fin gammal kyrka och en liten flod som ringlade sig genom stan. (Försöker ladda upp bild men får det inte att funka.) Helgalet. Stan måste legat så pass gömd eller något så att den missades när de allierade bombade landet under krigen. Men maten var likväl lika tråkig som tidigare.

Nästa dag åkte vi från idylliska Monchau till ett motorvägshotell i utkanten av Rouen. Sammanfattningsvis kan man säga att maten var betydligt bättre där (dock var den inte fransk – tydligen äter fransmännen bara fransk mat i centrala delarna av sina städer) men att omgivningarna var desto tristare. Vi bodde i världens minsta hotellrum (sen kostade det typ hälften av vad de andra hotellrummen gjort), väldigt compact living var det. Kändes nästan som en båthytt. Där kunde jag inte sova på flera timmar efter att lampan släckts. Dels var luftkonditioneringen – som var väldigt viktig om man inte vill smälta helt – högljudd som bada den, och dels förde vad jag gissar var gästarbetare eller nått ett väsen utanför. Kudden var inte bekväm heller.
Därifrån bar det av till Lorient, en stad i Bretagne med en flygplats som har flyg till irländska Cork. Nu sitter jag på flygplatsen och irriterar mig över att jag inte får igång Internet på datorn – jag, f.d. anställd på bredbandssupport. Jag är lite lost när det gäller trådlösa anslutningar dock, och hoppas verkligen att det är som datorn säger (DNS-fel) och inte något fel på min sprillans nya dator.

Ikväll väntar alltså en flygresa på ca en och en halv timme med vad brodern utlovar är ett ganska litet propellerplan som i och för sig inte spyr ut lika stora mängder koldioxid men å andra sidan inte hanterar luftgropar lika väl som de större jetplanen. Jag vet inte riktigt hur det ligger till, men en van flygresenär som jag borde väl palla trycket.

Nu orkar jag tyvärr inte skriva så pass detaljerat om fortsättningen av resen - inte nu i alla fall. När ovanstående text skrevs satt jag uttråkad på flygplatsen i Lorient och väntade. Planet blev tre timmar försenat, och vi kom fram till vårt Bed & Breakfast i närheten av där farmor bor vid tre på natten.

Bilder läggs upp på Fejjan såsmåningom, min kusin Geraldine har redan lagt till bilder från bröllopet för er som är nyfikna.

Kommer hem på tisdag, men beger mig då direkt till Trelleborg för att träffa den hårt nattarbetande Mr P och vakta svärföräldrarnas hus.

Until later,
peace out!