Fortsättning

Efter att ha avnjutit en sista måltid i Frankrike sitter jag nu på hotellrummet i centrala Dijon och skriver. Mamman och brodern har tack och lov inga problem med att sova fastän min lampa fortfarande är tänd och jag sitter och skriver.

Sedan förra inlägget skrevs när jag satt på flygplatsen i Lorient har vi besökt Irland. Där var det som sagt crazy kusinbröllop med pompa och ståt som mest kan liknas vid en amerikansk romantisk komedi med tjusig bil, stort släp på klänning och allt vad det innebär. Men jag måste säga att jag inte har något emot att bli pampered på det sättet. Jag hade väldigt roligt – för roligt som man säger, och hade årets bakfylla (som faktiskt varade i mer än en dag). Dansade vals med pappa och bugg med yngsta kusinen (numera typ 19 år, ser lite ut som en popstjärna eller modell eller något) och hade det allmänt gött. Insåg också att jag nog är ganska förtjust i släkten och inte gärna kommer att ge upp the family name vid eventuella giftermål.

Efter Irlands-visiten (som i övrigt bland annat innebar irländsk frukost varje dag, vilket påminner en del om engelsk, vackert landskap och ett B&B som drevs av en stram tysk kvinna som fyllt stället med IKEA-möbler) flög vi tillbaka till Lorient och vår bil som stod parkerad där. Mamma har ju kört en ny men usel hyrbil under tiden vi var på Irland, och även om det gick ganska bra att köra på vänster sida var hon ganska tacksam över att få gå tillbaka till högertrafiken.

Vi körde samma dag till Hôtel Stud’Inn i utkanten av Nantes där vi tillbringade två dagar och tre nätter. Dessa dagar karaktäriserades av sevärdhetstittande (en fin borg med Nantes historiska museum t. ex.), shopping (för mycket så klart) och sist, men absolut inte minst, avnjutning av det franska köket. Ost, vin, grodlår, sniglar, och mer ost. Och en massa goda efterrätter så klart. Det regnade sista kvällen, så då stack mamman och brodern till en supermarché och köpte colw slaw, crepes och bakelser som vi åt på rummet istället.

Tidigt nästa morgon bar det av till Dijon där jag nu sitter. Imorgon blir det Tyskland, och det ska bli sorgligt att lämna det franska köket och så vidare, men lite skönt att komma till ett land där kulturen är lite närmare den svenska. För ja, lite home sick är jag faktiskt. För en gångs skull.

Vi får se om det blir mer Internet under resan. Om inte får ni se på bilder när jag kommer hem på tisdag.

Au revoir!

PS: Jag var säker på att min skolfranska varit totalt onödig (eller nästan åtminstone), men min mamma har haft rätt alla dessa år. Efter att man varit här lite börjar det krypa fram lite! Skönt.