Nattugglor, finns de?

Jag tror till 100 % på att olika människor har olika förmågor vid olika tider på dygnet. Anledningen till att jag är så säker är min familjs och mina egna vanor och beteenden. Mamma satt ofta uppe (och gör fortfarande det) och jobbade på nätterna, och det gör jag med. Ofta när jag ska skriva texter, som t. ex. uppsatser (eller den här bloggen) blir det på natten.

Detta skapar en del problem, som att man tycker att det är jobbigt att anpassa sig till samhällets tider (jobb, skola, tandläkarbesök osv.), och det svenska samhället är i vissa fall extremt. Mina styvsyskon och kusiner i USA och på Irland började oftast skolan kl nio.

Problemet är ju att vissa människor gillar att stiga upp tidigt, och att andra inte gör det. Hur ska man få ihop ett samhälle där inte alla vill ha samma dygnsrytm? Förr tvingades man ta vara på ljuset, och visst behöver vi fortfarande ljus. När jag skrev uppsats i december 2005 upptäckte jag snart att min vakna tid (14-06) inte riktigt fungerade då jag bara fick två timmars soljjus om dagen. Då mådde jag inte alltid bra, faktiskt. Men det finns ju gränser, på sommarhalvåret har jag aldrig stött på såna problem.

Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att mitt dygn flyttas, men det gör det så fort jag får välja själv när jag ska gå och lägga mig och när jag ska stiga upp. Det har väl bl. a. att göra med att jag inte gillar att gå och lägga mig, att jag tycker att det är kul att sitta uppe och titta på TV, skriva på något till skolan eller så. Jag har alltid varit sån, enligt mina föräldrar enda sedan jag föddes. Jag ville aldrig gå och lägga mig. Min mamma har kvar ett brev jag skrev till henne när jag var ca sju år gammal (fullt med stavfel och bakåtvända bokstäver), där jag skrev att jag hatade att gå och lägga mig och att hon och pappa var dumma.

Idag såg jag en repris av "Carin 21:trettio" som går på SVT. Där pratade hon lite om en rörelse i Danmark som börjat kräva flextid i större utsträckning så att de som vill sova på morgonen och jobba frampå kvällen ska få göra det. Och om man nu inte arbetar som lantbrukare eller är beroende av just åtta timmars solljus för att kunna arbeta - varför ska man inte få bestämma själv? Vissa kan börja kl sju på morgonen, andra kanske nio??? Det hela låter väldans intressant för min del, och vad jag gillar är att de legitimerar oss nattugglor och tar bort feluppfattningen att vi sover fjorton timmar per dygn. Jag har haft kontakt med många som tror att om man sover till tolv, så måste man ha sovit jättelänge - de fattar inte att man gått och lagt sig vid tre, fyra eller fem på morgonen.

När jag jobbar heltid tvingas jag in i den "normala" dygnsrytmen och det är väl ok. Jag dör ju inte. Men i framtiden hoppas jag på att få välja arbetstid lite själv. Självklart ska effektiviet och samarbete med arbetskamrater och andra gå före min individuella dygnsrytm, men det hade varit skönt att få jobba när jag känner mig som mest effektiv.

En idealisk uppsatsnatt för mig innebär massor av färdigskrivna sidor i en tyst lägenhet, där inget buller hörs från gatan och ingen ringer och stör. Problemet blir bara när Mr P inte har samma rytm som mig, eftersom man faktiskt träffas mindre då (om den ene sover när den andra är vaken blir det ju så). Det är rysligt komplicerat ibland måste jag säga. Men å andra sidan var det den dygnsrytmen som förde oss samman: hade vi inte haft våra nattliga promenader sommarlovet mellan nian och gymnasiet hade vi aldrig fått chansen att lära känna varandra och prata så ostört. Det var verklig ostördhet.

"Carin 21:trettio" går på SVT2, torsdagar kl ... ja, just det, 21:30.