Business bullshit

Efter att ha lämnat Företagsekonomiska institutionen och insett att det inte var något för mig, även om det tycks passa andra (kanske inte så många dock, med 40 % underkända), har jag fått en kluven syn på det där med ekonomin. Jag träffade många drivna och verkligt ambitiösa människor där, som jag tyckte om, men jag träffade också många som jag inte riktigt förstod mig på, och som - om de fått en chans - nog inte förstått mig på mig heller. Och det är väl okej i och för sig.

Först och främst handlar det om det där med pengar. Att målet är att tjäna pengar. Målet med ALLT är att TJÄNA PENGAR. Det skrämmer mig lite. Kanske är jag bara pretentiös, men målet med mina studier är inte bara att jag ska få ett jobb som betalar mer än mitt sommarjobb som receptionist, utan även att jag vill öppna mina ögon för nya saker, lära mig sånt som är intressant om än inte direkt applicerbart på exakt det yrke jag kommer att få i framtiden. Jag menar inte att jag vill slösa på skattebetalarnas pengar och plugga utan mål, bara för att det är kul (fastän det hade jag nog gjort om jag haft gränslöst med pengar själv i och för sig), men ett visst mått av intresse bör finnas med ... Jag vet inte, men det enda vissa av människorna där visade mig var en vilja att lära sig skattekryphål och corporate bullshit. Jag hatar corporate bullshit. Fy, vad det irriterar mig. Ok, man kan se det som en kulturyttring som är intressant eftersom det speglar dagens samhälle, bla bla (läste det i en artikel om corporate bullshit och modeord i DIK-förbundets medlemstiding), men i många fall används det ju bara för utestängande och show off. Jag träffade nyligen en kille på en annan kurs i Lund som slängde sig med uttrycket "KIA". Han tyckte det var djupt relevant för det vi diskuterade i klassrummet just då, och jag blev intresserad. Sen visade det sig att det var den värsta typ av corporate bullshit, nämligen den typen som typ inte betyder något alls. Det stod för Knowledge, Insight och ett tredje ord som jag glömt i min ilska. Kanske hjälper det någon ute i businessvärlden att komma ihåg vikten av kunskap och insikt, men ... nä, jag är fantamej allergisk mot såna där förkortningar som knappt betyder något alls. Klart att kunskap och insikt är viktigt, men behövs det verkligen ett uttryck? Att det sen var riktigt irrelevant för vår diskussion just då gör inte saken bättre.

En annan kursdeltagare frågade igår läraren under en föreläsning hur man "kan se detta ur ett marketing-perspektiv?". Jag är ofta glad i låneord, men hallå! "Marketing-perspektiv?" Är det ekonomihögskolorna eller är det den faktiskt affärsvärlden som tutar i folk att det är viktigt att låta så där? Det spelar kanske ingen roll. Kom ner på jorden, alla suits!

Att gnälla över språk är en av mina fetisher, och jag vet faktiskt inte om jag kan hitta någon verklig fara i att använda corporate bullshit-ord. Men det irriterar mig, och är det inte sånt bloggar är till för? Att förpesta omgivningen med ens irriterade reflektioner? Jag lovar att skriva när jag har något glatt att reflektera över också.

Boken Corporate Bullshit. Om spårket mitt i city (2004) tar upp dessa frågor på ett möjligtvis lite mer seriöst sätt än mig. Författare är Lars Melin, och Schibsted Förlagen har gett ut.