Att tycka synd om sig själv

Nu är frågan om jag skriver mest för att jag fått dåligt samvete och tycker att man inte ska vänta i flera veckor med att skriva när man har en blogg. Men samtidigt har jag mer nu än någonsin (tror jag i alla fall) en massa vänner som jag inte träffar så ofta som jag skulle vilja, vilket innebär att vi inte har en aning om vad som pågår i varandras liv.

Jag är mest stressad för tillfället dock. För det första gillar jag inte att ha mycket att göra samtidigt på jobbet, vilket det känns som om jag har nu. Och samtidigt vill jag fira jul utan att tänka på hägrande arbetsuppgifter alldeles för mycket. Planen är att jobba så mycket som möjligt fram till måndag för att sedan ta ett par dagar utan jobb. Sen att jag då sitter och skriver blogg nu istället för att jobba, det tycker jag inte ska nämnas. Fast nu gjorde jag det. Å andra sidan är planen att jobba i helgen. Ja. Så.

Jag har fått förlängt min anställning till sista mars (innan var det ju sista januari). Och jag trivs väldigt bra. Ibland blir jag dock rädd att det här inte alls är karriären för mig - hur kan man veta? Jag har vid väldigt få tillfällen känt samma sorts passion för yrket som jag ser hos vissa. Kanske har jag inte hittat det än. Och i så fall borde det ju inte vara något problem att jobba här så länge. Helt fel är det ju verkligen inte. Och kanske känner jag mig mest osäker för att jag bara är inne på min fjärde månad här, jag menar, jag är ju fortfarande "ny". Det är framförallt prestationskraven som finns i kombination med min prestationsångest som är problemet. Och alla yrken har ju prestationskrav. Men här känns de speciella. Man ska ju va smart om man ska jobba på ett sånt här ställe. Alla är det inte - så klart - men jag tycker personligen att man borde vara det. Och ibland tycker jag själv att jag är tillräckligt smart, men ofta inte.

I slutet av januari ska jag t. ex. hålla ett föredrag i anknytning till ett av forskningsprojekten jag håller på med. Det är energiinformatörerernas årliga (?) konferens i Sthlm som ska få nöjet att se på mig snacka om vad fjärrvärmekunder tänker. Och det är ju världens chans, en jättekul grej, spännande, osv. Träffa en massa informatörer (ett av de där framtida potentiella yrkena), få åka till Stockholm, öva på min talarförmåga etc. Samtidigt är jag sjukt nervös! Varför vill de ha mig med? Vad ska jag säga? Hur imponerar man på såna accomplished karriärsfolk? Dvs.: VAD HAR LILLA JAG ATT KOMMA MED? Samtidigt blir jag förbannad på mig själv när jag känner så. Vadå, stackars lilla missförstådda fjortis, "lilla jag"?! Usch. Så jag får väl ta mig i kragen, skriva ihop en ordentlig jävla power point-presentation och tänka att det är klart det går vägen! Hell yeah. Yeah?