Att stureplanare får sig en diss är inte helt fel

Usch, nu har jag glömt bort min lilla blogg igen. Livet kom emellan som vanligt. Tv-serierna börjar ta juluppehåll nu. Det är lite trist, men samtidigt finns det faktiskt en liten del av mig som tycker att det är lite skönt. Kan man titta på gamla "Vita Huset"-DVD:er istället. Det brukar vi göra på julen, t. ex., när vi sitter i den norrskånska skogen utan mycket annat än det och en trevlig skogspromenad att göra. En serie som jag fastnat för, som bl. a. Mr P retar mig omåttligt för, är SVT:s "Livet i Fagervik". Jag brukar aldrig gilla svenska serier, oavsett vem som producerar dem. Jag vet inte varför, det känns lite dumt att säga så egentligen - dra alla över en kam så där - men när det gäller svenska dramaserier så är det lite så. Dokumentär och humor och samhälle är svenskarna dock mycket bra på. Men "Livet i Fagervik" är ett mysigt litet program, med fint patos och härlig romans. Visst, det utspelar sig i en liten sömnig, alltför idyllisk småstad, men de viktiga frågorna finns ändå där. Homosexualitet, sexism, alkoholism, depression, mentala handikapp, familjerelationer, fördomar, etc. Att stureplanare får sig en liten diss i ett av de tidigare avsnitten är inte heller helt fel.

Som jag har förstått det har endast 12 avsnitt planerats att produceras. Det sista går nu på måndag, 8 december, kl 20.00 på SVT1. Sen i repris miljontals gånger. Och på SVT Play så klart.