TV och genus, del 1

Många av mina kära bloggarkompisar har på senaste tiden rört vid ämnet genus. Jag vill ju inte vara sämre. Eller, rättare sagt, jag blev lite inspirerad att få ur mig sakerna som jag ofta går och funderar på. Detta är en av dem:

Killar har inte större skyldighet att köpa presenter på Alla hjärtans dag (eller någon annan dag för den delen) än tjejer. Varifrån kommer det??? Tradition? Jag tycker inte det är någon vidare tradition, den trycker bara på att tjejer och killar skulle ha olika roller i ett förhållande. Alla får självklart göra som de själva, och köper tjejen present en annan dag varje år och killen råkar köpa den på Alla hjärtans dag, så fine.

Och jag undrar ibland om amerikanernas generellt lite mer förlegade syn på könsrollerna i förhållanden påverkar svenskarna. Om amerikanernas kulturimperialism varit lite mindre påträngande i medierna kanske vi inte tänkt på samma sätt som många tydligen fortfarande gör i det här landet. Visst, jag ser överdrivet mycket på tv, men samtidigt undviker jag ofta det som framställer könsrollerna på ett alltför schablonmässigt sätt. Som t. ex. "According to Jim" eller vad det nu heter på svenska. Och jag tycker ändå att massor av karaktärerna i tv-serierna i just denna bemärkelsen befinner sig långt efter vad de borde. Kvinnorna har karriärer, och är aktiva, och sköter inte nödvändigtvis hushållet. Men så fort det gäller förhållanden spolas tiden tillbaka. I "Sex and the City" finns det vissa sådana tendenser, men inte särskilt många, tack och lov. Antagligen är det därför jag gillar det så mycket. Men annars ... Och det märks även i andra typer av medier.

Det är som om man har lärt sig att bara ignorera det. Jag är så trött på det nu att jag bara ignorerar det. Nu, när jag försöker skriva om det, har jag lite svårt att hitta specifika moments att ta upp (trots att jag är 99 % säker på att de existerar och att jag ändå reagerar lite då och då). Hade jag irriterat mig mer hade jag ju fått minimera mitt tv-tittande, för inte mycket hade passerat den kriteriet.

Då kanske jag borde sluta se de där serierna helt och hållet. Men det vill jag ju inte.

Nästa gång ska jag försöka rikta in mig på mansbilden och hur den är både usel gentemot kvinnor och män i tv-serierna. En av min ungdoms älskade serier (vilket den fortfarande är i viss mån), "Vänner", kommer nog att åka på lite stryk.

Until then.