Vad gör ni, journalister?

Okej, Facebook har alltså exploderat lite i min vänkrets, som jag tidigare kommenterat. Och det säger alla jag pratar om det med. Det hade verkligen varit intressant att se hur snabb ökningen av medlemmar är, och hur den är utspridd över världen.

I alla fall, såg en rolig artikel i allas vår anrika, fina tidning, Aftonbladet. Lars Johan Hierta would be proud. Skitsamma, artikeln i fråga behandlar Facebook och hur det "(...) har blivit en drog". Herregud. Visst kan det väl bli en drog. Jag sitter en del på Facebook. Men jag tror faktiskt att det är få som blir beroende på allvar, efter att, som det nog är för mig, nyhetens behag har lagt sig. Och jag tror inte att det är lika skadligt som cigaretter, droger, alkohol, spel, shopping eller andra saker som verkligen kan förstöra ens liv. Har man problem med Facebook, jag menar riktiga sådana, inte bara "Oh, jag sitter på Facebook lite för mycket när jag egentligen borde diska eller plugga"-problem, får man nog problem med något annat down the line. Kommer folk ihåg Skunk? Lunarstorm? Hur är detta annorlunda? Ja, förutom att det är roligare och (inbillar jag mig) liiite vuxnare. Bara lite.

Och det är så typiskt denna kvällstidning. I artikeln har de intervjuat en person. Säger han sig vara beroende? Nej, han använder Facebook mycket, men mest för att hålla kontakt med folk, han lider inte direkt av det. Och vad säger den alltid närvarande psykologen? "När det gäller beroenden är de snabbast växande just de som finns på internet, oavsett om det gäller online- gambling, spel eller communitys". Vi ska inte ens gå in på mitt begär att vara språkpolis (bland annat: kan inte alla bara fatta att Internet skrivs med ett stort "I", eftersom det är namnet på detta nät? Det finns bara ett Internet!). Som vanligt finns inga siffror eller belägg, killen som de har intervjuat tycker att det är kul och verkar inte ha problem, även om han sitter på Facebook ofta och länge.

Påminner om Janne Josefssons fars på SVT häromveckan, där han försökte få en stackars panel att bland annat prata om de som fuskar på SFI-utbildningen snarare om det stora, mer intressanta och viktiga, nämligen, hur ska vi göra Sverige mer integrerat? Kan han inte någon gång blicka lite framåt? Måste han alltid vara så fokuserad på små detaljer som han fått för sig spelar någon roll? Jag brukar gilla "Uppdrag granskning", och visst är det dumt om folk fuskar, men det görs överallt, på Komvux, på universitet och högskolor, med bidrag osv. Reportaget man visade hade ju inte ens någon statistik, inget som bekräftade mer än att det finns ett rykte om att vissa fuskar för att få fortsätta med sitt socialbidrag. Och när en av panelmänniskorna ifrågasatte blev Josefsson arg och sa något i stil med: "Men du kan ju inte förneka det! du såg väl reportaget?!", som om det var en vetenskaplig avhandling som nyligen disputerats. Jag tyckte man skulle koncentrerat sig mer på varför i hela friden nya invandrare i Sverige tvingas sjunga Ulf Lundell-låtar??!!

(På SVT:s hemsida som jag länkar till ovan finns reportaget att se.)