Alliteration i vardagen?

Åh, herregud, vad man är datorberoende nuförtiden! Jag har varit utan min dator i lite mer än en vecka, men det kändes som bra mycket mer ... Men nu har jag fått tillbaka den. Eller, rättare sagt, köpt en ny. Så nu kan jag ladda upp bilder här igen ordentligt, och äntligen lägga in en bild på mig på Facebook, några av de saker jag inte kunnat göra under den tid då jag lånat svär(d)faderns dator.

På tal om Facebook, ja, det tycks ha fått en boom i min vänskapskrets. Help plötsligt är alla där. Har inte riktigt bestämt vad jag tycker helt och hållet ännu, men jag måste ju erkänna att det finns flera fiffiga funktioner faktiskt. (Man kanske ska börja med alliteration i vardagslivet? Det verkar ju som den minst irriterande grejen man kan göra i ett socialt sammanhang?)

Sist, men inte minst, vill jag nämna att jag nu äntligen fått prova på "Guitar Hero". Jäklar, vad det var över förväntan kul! Jag ska försöka lägga upp en lite bild från Mr P:s mobil som han tog. Tydligen tycker han och hans bror att det är VÄLDIGT kul att se mig med en gitarr (om vi nu ska kalla den för det) i händerna. Jag har en känsla av att de skrattar lite åt mig, snarare än med mig. Men jag är kanske pessimistisk. I alla fall, vad jag försöker komma fram till är att spelet ger oss mindre musikaliska människor en illusion av att vi faktiskt kan göra något musikaliskt, även om man kan diskutera hur mycket ens egen kreativa förmåga faktiskt används när man spelar.